kraftlöst
jag borde ta tag i packningen och städandet, men jag har ingen ork i kroppen...
verkligheten börjar komma ikapp och jag skakar och gråter om vartannat.
jag orkar inte
eller jo, det gör jag..
men det känns som att jag inte gör det.
skit!
why I am crying...
har lyckats klara mig igenom hela dagen utan att tappa greppet..
ganska bra måste jag säga, hade inte höga förväntningar men nu har jag ännu en gång bevisat att man klarar även jobbiga situationer bara man ger sin fan på det.
det har varit svårt, det kan jag inte förneka. Och jag har flera gånger fått säga till mig själv att "tänk inte på det" när jag har vacklat och tankarna kommit smygande.
De sista gångerna sa jag även till på skarpen, "nu får du fan ta o ge dig. Inte tänka på det!" "låt det komma ikväll, när du är hemma bakom trygga dörrar och det inte gör något att du bryter ihop."
för bryta ihop kommer jag att göra, det vet jag. Men jag vill inte göra det på jobbet. Så jag har gått runt och förnekat och jobbat arslet av mig hela dagen för att inte behöva tänka.
Vid flera tillfällen tänkte jag ta en atarax (mina tabletter mot ångest/oro) men jag blir så sjukt sömnig och seg av dem så jag vill helst inte ta dem när jag ska jobba. Men jag klarade mig igenom dagen, utan att bryta ihop och utan tablett.
Jag tackar mina underbara kollegor ( och kanske mitt envisa jag lite grann ) även om ingen har en jävla aning om hur jag egentligen mådde idag så vet jag att de hade stöttat mig och fått mig att skratta genom tårarna.
Ni är underbara <3
Jag rör vid dig, din varma kind. Vi ligger här i sängen säger ingenting.
Om en minut tar allting slut.
Du ser på mig, jag ser du ler.
Försöker dölja tåren som har trillat ner.
Om en minut tar allting slut.
Plötsligt står jag här helt ensam utanför din dörr
mitt hjärta skriker
önskar allting kunde va som förr
Har ingen jävla aning om vad jag ska ta mig till
baby baby, allt jag vill.
Snälla kan du bara förlåta
vill att du ska förlåta
snälla kan du förlåta
så baby, förlåt mig.
Nej, det är inte jag som har jag skrivit denna text.
Hela dagen har jag även kommit på en massa grejer som jag ska skriva här... men nu har allting försvunnit känns det som.
Orden kanske kommer så småningom, men tills dess;
over and out, so long suckers <3
har lyckats klara mig igenom hela dagen utan att tappa greppet..
ganska bra måste jag säga, hade inte höga förväntningar men nu har jag ännu en gång bevisat att man klarar även jobbiga situationer bara man ger sin fan på det.
det har varit svårt, det kan jag inte förneka. Och jag har flera gånger fått säga till mig själv att "tänk inte på det" när jag har vacklat och tankarna kommit smygande.
De sista gångerna sa jag även till på skarpen, "nu får du fan ta o ge dig. Inte tänka på det!" "låt det komma ikväll, när du är hemma bakom trygga dörrar och det inte gör något att du bryter ihop."
för bryta ihop kommer jag att göra, det vet jag. Men jag vill inte göra det på jobbet. Så jag har gått runt och förnekat och jobbat arslet av mig hela dagen för att inte behöva tänka.
Vid flera tillfällen tänkte jag ta en atarax (mina tabletter mot ångest/oro) men jag blir så sjukt sömnig och seg av dem så jag vill helst inte ta dem när jag ska jobba. Men jag klarade mig igenom dagen, utan att bryta ihop och utan tablett.
Jag tackar mina underbara kollegor ( och kanske mitt envisa jag lite grann ) även om ingen har en jävla aning om hur jag egentligen mådde idag så vet jag att de hade stöttat mig och fått mig att skratta genom tårarna.
Ni är underbara <3
Jag rör vid dig, din varma kind. Vi ligger här i sängen säger ingenting.
Om en minut tar allting slut.
Du ser på mig, jag ser du ler.
Försöker dölja tåren som har trillat ner.
Om en minut tar allting slut.
Plötsligt står jag här helt ensam utanför din dörr
mitt hjärta skriker
önskar allting kunde va som förr
Har ingen jävla aning om vad jag ska ta mig till
baby baby, allt jag vill.
Snälla kan du bara förlåta
vill att du ska förlåta
snälla kan du förlåta
så baby, förlåt mig.
Nej, det är inte jag som har jag skrivit denna text.
Hela dagen har jag även kommit på en massa grejer som jag ska skriva här... men nu har allting försvunnit känns det som.
Orden kanske kommer så småningom, men tills dess;
over and out, so long suckers <3
kräkaaaas!
vaknade vid midnatt av att något inte stod rätt till, det tog några minuter innan jag fattade vad det handlade om och då var det nästan för sent- fick springa för att hinna till toan och hann precis fram innan kaskadspyan bröt sig loss.
fy fan!
gick och lade mig igen och hann sova typ en halvtimme innan det var dags igen...
kräktes ytterligare några gånger under natten och var livrädd för att det skulle vara kräksjukan, den som drabbar iaf mig minst 1 gång per år och lagom opassande (eftersom att jag ska på kryssning imorn!)
Nu är jag dock säker på att det var något helt annat, för jag har inte kräkts sedan tidigt imorse och jag har både ätit och druckit. Tur!
Kanske hade jag fått i mig något som inte skulle vara i min lilla mage... helt enkelt...
men iaf, nu mår jag bra.. om än lite trött efter nattens bravader.
Är så sjukt glad över att det inte var kräkis, skulle vara typiskt mig att drabbas av det nu när det är schlagerkryssning å allt! :)
Nu är det bara att vila resten av dagen, och ge gärnet på jobbet så att jag kan gå hem i tid imorn!
puss
