SofiiH

äntligen fredag och leeeedig heeeelg :D :D :D

Självklart ska den spenderas med de bästa av de bästa, först ut blir det fredagsmys med en söt "J" <3

Sedan kommer lördag och då ska en viss Gangzta A firas med pompa och ståt, vart och vilken tid är hemligt för utomstående. Lilla Anki blir stor tjej, 24 år för att vara exakt. <3

+ att min rummis Mamma (katt-mamma) kommer på besök ikväll och stannar över helgen. Kan inte bli bättre det här.

På söndag lär jag ligga i fosterställning på soffan och fundera på meningen med livet eller något alls... men tills dess; SPÅÅÅÅÅÅRAAAAA!!!!!

me love you big long time, XOXO SoSOFine <3

har varit en kaotisk dag... den började dock bra med ett sött sms från en sötis <3

sov lite för länge som vanligt och fick verkligen peppa mig själv för att orka ta mig upp ur sängen, kändes lite som att "nej, jag skiter nog i idag..." men var så illa tvungen för jag hade tid hos naprapaten.

Där gick det ganska bra, knakades och knådades och kollades reflexer hit och dit. Har tydligen bra reflexer samt benmuskler men ryggen är det värre med, han lovade dock att vi ska gå till botten med det här och göra mig bra igen. Tack naprapaten, tack. Får helt enkelt lita på honom när han säger att jag ska slippa ha ont.

Blev även tillfrågad om jag vill vara med i någon forskning som Karolinska Institutet gör om länd/nackont. Innebär i stort sett att jag får fylla i ett formulär 4 ggr/år och som tack får billigare besök hos naprapaten + 2:a besöket gratis. Inte helt fel tycker jag.

Efter att ha blivit knakad och bokat ny tid fick jag för mig att promenera till jobbet, snörusk och kalla fötter till trots. Har jag bestämt mig för att gå så går jag oavsett väder. Så jag gick från odenplan till fridhemsplan, sen orkade jag inte längre utan tog bussen den sista biten. Men först in till H&M för att inhandla nya TORRA strumpor och en fleecetröja att ha på jobbet.

Väl framme på jobbet förstod jag varför jag inte ville gå upp imorse, det är ett evigt gnäll och inget är någonsin rätt. Det spelar ingen roll hur mkt man sliter och att man ger allt och lite till för man får aldrig någon cred eller ens ett tack för det. Det första man får höra när man kommer dit är gnäll gnäll gnäll och tjafs. Inte typ "hej, hur är det?" utan "vad fan hände igår?" "varför är inte det här och det där och det där och det där gjort?"

Sen att vi är underbemannade och ligger efter med saker som skulle varit klara igår, för att det kommer nya grejer att göra imorgon tänker de inte det minsta på. Nej, för det är minsann "kvällspersonalen" som slackar. Eller hur var det nu?  Fatta någon gång att det inte alltid är så lätt. Prova själv att göra allt vi gör så ska du få se hur det är.

Droppen kom väl när min kollega fick veta tt hon minsann skulle jobba 6-18 imorgon, för de behöver henne på morgonen eftersom att de måste städa upp efter "de som jobbar ikväll"
Det här jobbet tar sakta död på både mig och mina kollegor, det är ungefär som "helvetesgapet".. man vill inte gärna ramla ner men när man väl gör det så kommer man aldrig upp. Räcker det inte med att 1 har blivit utbränd redan? Ska vi andra också hamna där? Räcker det inte att de flesta av oss redan är på god väg? Att det sitter någon och gråter inne på lagret VARJE jävla dag för att det är som det är? Ska det verkligen vara så på en arbetsplats?

Senare på kvällen fick jag ett mess av X:et, då kände jag bara att den lilla energin jag hade kvar försvann... alltså, vägra släppa taget? Nej hela tiden hänga sig kvar och påminna mig precis när jag byggt upp min energi igen bara för att rasera den ännu en gång. Bara genom några rader, några ord kunna få bort min ork, min gnista, min vilja att bry mig. Det får mig återigen att fundera på hur mkt jag egentligen orkade när det begav sig, när jag blir så trött av en enda liten påminnelse hur trött var jag inte då?

Jag svarade inte på messet, kände att jag inte riktigt fann ord så varför ens försöka? Egentligen skulle jag vilja skriva typ: "hej, jag mår superbra.. träffar en underbar kille som hör och häpna är snäll mot mig och som jag mår bra av att vara med. Vill att du hämtar dina saker som står och skräpar och sen försvinner ur mitt liv för jag orkar inte mer. Du är inte mänsklig för mig längre. Min empati för dig är som bortblåst och jag tror inte att den någonsin kommer att komma tillbaka!"

Arbetsdagen tog iaf slut och väl hemma har jag lagat mat, diskat, facebookat och gråtit några skvättar... menmen, måste ju får ur mina känslor och arga tankar på något sätt. Att blogga är ett... så tack för att ni läste, you know I love you. xoxo <3

Veckans Hiss:

*Mina underbara kollegor (ni vet vilka ni är, långtifrån alla!) för att ni helt enkelt gör jobbet värt att gå till. <3

* Min U.B.F.F Anki som fyller stor tjej på torsdag, välkommen till åldern 24. You´ll love it! <3

*Mamma och lillebror för att ni är sjukisar, krya på er <3

*Laser-Lotta (a.k.a LottaLove) Du är underbar, krya på dig <3

* "j" mest för att du är så söt. Och för att jag tycker om dig såklart <3

Veckans Diss:

*Helvetesgapet