London :)
Imorgon bär det ä.n.t.l.i.g.e.n av till London, fy vad kul det ska bli!
Dock är jag lite orolig för "reseledaren" verkar vara lite off, hon svarar varken på mail,sms eller samtal och får för mig att det är något fuffens på G.
Hoppas det inte har hänt något nu som gör att vi inte kan åka... nu när jag har sett fram emot detta så mkt och så länge, och ligger ute med biljett-pengar som man inte får tillbaka !
*håller en tumme för att det ska gå bra iallafall*
Hursomhelst så kommer vi tillbaka på Tisdag kväll, sen ska jag fika med gamla klasskompisen från komvux Lea och hennes lilla son Theo <3
Någon av dagarna måste jag även hinna tvätta för på lördagen sen åker jag till Ön för en vecka <3 ska bli underbar att träffa nära och kära igen.
Dock är jag lite skeptisk över medeltidsveckan, kommer säkert bli kanonkul men känner att jag kanske får svårt att hinna med allt.. Men det löser sig, bara jag hinner träffa pappa någon av dagarna så är jag nöjd.
Sen kommer jag typ inte ha råd att åka ner på ett bra tag..
Har fått igenom betalningsplanen hos CSN, kommer betala 3300:- i månaden ända fram till Juni nästa år!!
Och då har jag inte räknat in det ordinare studielånet, + att det har dykt upp en grej som gör att jag inte kommer kunna jobba lika mkt helger framöver... men behöver samtidigt spara pengar till grejen som har dykt upp.
Får inte riktigt ihop ekvationen men hoppas att det löser sig iallafall, det brukar göra det... ingen idé att stressa upp sig utan försöka hitta en lösning istället.
Inte alls likt mig men ändå.
Just det, grejen som har dykt upp kan jag tyvärr inte dela med mig av... endast 2 pers som vet om det nu, och ska berätta för 1 till idag (mamma) sen får det vara bra.
Men det är en grej som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera, chock och en stark overklighetskänsla hänger över mig. Och nej, det är inte regnmolnen som hopar sig på himlen ;)
Idag kickar Pride-festivalen igång, om jag känner mig bättre senare så ska jag dit och kika lite.. måste ju vänja benen vid att inte ligga på soffan inför resan. Jobbigt om jag blir så trött att jag somnar på plats liksom.
Har nästan varit så, hur mkt jag än har sovit sista tiden så har jag ändå varit konstant trött på dagarna, inte sådär "har-sovit-för-mkt-trött" utan tvärtom!
har försökt kompensera upp detta med massa kaffe och koffeintabletter men inte ens det funkar längre! :S
Jag saknar mina kusiner, och min moster! Var så länge sedan, vi umgicks ju rätt flitigt ett tag när jag jobbade där i området men nu ses vi nästan inte alls :/
Måste bli ändring på.
Hoppas ju fortfarande på lägenheten där brevid dem, skulle vara awesome att få den.. eller att flytta härifrån över huvudtaget.
För övrigt så har jag börjat vidga mina vyer lite mer ang. lägenheter, har insett att det tydligen är svårt att få på farsta-linjen, så har börjat söka lite norrut också.. typ vällingby, hässelby osv. Visst, det är en bit men inte så farligt långt. Tunnelbana går ju fort liksom. Och när jag bodde i hässelby så trivdes jag ju, iaf i området...
Hur som helst vill jag bort från tensta, vad det än innebär!
Och det är ganska akut, helst inom 1 år.
Veckans Hiss
* Pridefestivalen såklart! Årets händelse, det är så mkt kärlek och glädje i stan under denna vecka
* Anki- Tack för att du hjälper till med katterna, trots att du jobbar typ 26 timmars övertid och har Lottas katter denna vecka. Du ska få något fint från London! <3
*Cisse- Tack även du för att du hjälper till med kissarna! Och om/när jag flyttar får du självklart följ med, om du vill! <3
Veckans Diss
* att jag blev sjuk veckan innan semestern!
* vissa människor som bara förstör
* stämningen på jobbet, hänger ihop med ovanstående
Köss på er! <3
snurrigt
mår fortfarande inte riktigt bra, men är så illa tvungen att gå och jobba imorgon bitti. Fast och andra sidan är det nog mest tankar som gör mig illa just nu, har man väl börjat tänka så är det så svårt att sluta.
När man väl har släppt fram hjärnspökena så kommer de oftare och oftare, blir mer och mer intensiva och därmed svårare att tänka bort.
Jag vill så gärna klara detta själv, inte behöva någon annan för att tro på mig själv.. men det är så svårt! Det skulle vara så extremt skönt att vara tillfreds med mig själv, att lita på mig och rent av tycka om mig själv. Nu är det dessvärre inte så och jag har ingen aning om hur man ordnar det.
Har nog aldrig varit tillfreds med mig själv utan alltid behövt och sökt bekräftelse från andra.
Det är ett under att folk har stått ut med mig, både vänner och pojkvänner.
Det tackar jag er för <3
det kan verka lite som att jag alltid är nedstämd fortfarande, så är det inte! Verkligen inte! har flera glada stunder nu än vad jag har haft på väldigt länge... men det är lättare att skriva av sig när man är lite nere, istället för när man är glad liksom.
Men bara så att ni vet, jag mår MYCKET bättre <3
sjukling =(
såklart gjorde jag misstaget att pussas med en sjuk pojkvän ((min för övrigt, tur var väll det :P....)) och tänkte att "jag blir inte sjuk, och om jag skulle bli det så var det värt besväret!"
oj vad jag ångrar mig nu...
har sovit i stort sett sedan 16 igår eftermiddag, fram till 10 idag... flutit in och ut i något dvala-liknande tillstånd med feber och ont i halsen.
På morgonen mådde jag så illa att jag trodde att jag skulle kräkas, vilket iofs inte låter helt okej med tanke på att man inte kan ha kräk-virus och ont-i-halsen-virus samtidigt :S
Drack iofs ett glas med acetylcystein (slemlösande) som kanske gjorde mig illamående, fast har aldrig blivit illamående av det förut så it makes no sence either!
Jag som hade värsta planerna för idag, skulle åkt och utforskat Willy`s i Rissne som jag precis har fått veta att det finns där, skönt att slippa åka till bromma liksom.Det är lättare att ta sig till Rissne kommunalt liksom.
Men eftersom att jag mår som jag gör (ont i halsen, febrig och väääldigt yrslig) så tror jag inte att jag är kapabel att ta mig någonstans idag :S
det var ju kört!
Får se om jag åtminstonde orkar ta mig till centrum sen, och köpa lite grejer för att göra lasagne till ikväll :S
På torsdag bär det av till London, finally ! :D ska bli galet kul... hoppas bara att jag är frisk innan dess, men det måste jag väll nästan bli?
Kan ju inte vara sjuk hur länge som helst! Det går jag inte med på!
ska försöka få i mig lite frukost nu, té och typ youghurt... vill egentligen ha macka men tror inte att jag orkar tugga :S
puss på er
händelserik vecka sedan sist
oj vad mycket det har hänt sedan sist, vet knappt vart jag ska börja...
har jobbat varje dag, är lite småtrött och sliten men endorfinerna härjar fortf. i kroppen vilket nog är det som håller mig upprätt för tillfället.
Det och koffeinpiller ;)
men nu är det bara 2 jobbdagar kvar och sen heeelt ledig helg :D
Och efter det är det bara 3 jobbdagar kvar innan 5 dagars ledigt :D
Då blir det london london london!
wonderful!
bara för att det har hänt så mkt så vet jag inte ens vad jag ska berätta, strunt samma.
nu blir det mat iallafall, gött !
fooled by something inside my head
...med alldeles för många tankar att reda ut.
Att jag alltid ska krångla till allt, istället för att bara go with the flow och njuta av den underbara lyckokänslan så fortsätter jag att trycka ner mig själv och plåga mig med diverse tankar.
Det känns lite som att bara för att jag för en gångs skull mår bra, när jag för en gångs skull får äran att umgås med en underbar människa så litar jag inte riktigt på lyckan och hittar därför sätt att motarbeta den.
Har man det inte jobbigt innan så fixar man något jobbigt att fokusera på typ.
Är det verkligen vettigt att läsa hans X´s blogg och leta efter inlägg där Han nämns? Svar Nej!
Ska man då tänka att de 2 passar SÅ mkt bättre än vad han och jag någonsin kommer att göra? Svar Nej!
Är det vettigt att tänka på hur de hade det? Svar Nej!
Är det vettigt att titta på hennes bilder och jämföra sig själv? Svar Nej!
Det gamla är gammalt av en anledning, det borde även jag fatta... har en del i bagaget som just är lämnat av en anledning. Ja, de passade säkert jättebra ihop men det gjorde jag och J också... Det finns inget som talar emot att inte vi passar ihop också.
Fast på ett annat sätt.
Men inte desto sämre för det såklart
Det finns så mkt som talar för att han verkligen tycker om mig, så varför är det så svårt att ta in det och inse att det är just det han gör?
Jag är helt enkelt livrädd för att det har gått så fort, och för att det kändes så bra så fort.. . .
Vill verkligen skicka mess, men vågar inte.. vill inte störa...
Nej Sofi, skärpning nu! Det är dags att bli vuxen och lära sig hantera både smärta, sorg, kärlek och lycka!
tårindränkta ögonfransar
har så mkt tankar och funderingar som jag bara vill bli av med, orkar inte riktigt delge mig av allt jag tänker på men det är en del iallafall.
Har haft ett långt samtal (via msn såklart) med en person som jag lärde känna i helgen... och han skulle beskriva vad han hade för uppfattning om mig... vilket självklart stämde exakt med min egen.
Grejen är att både han och jag ser mig som en person som är (citerar:)
"den ena sofi är ungefär dubbelt så smart som hon själv tror och tre gånger så smart som många andra tror. har i stort koll på läget, har jobb, lgh, vänner, bra vänner, ett ok förhållande till alkohol, bra självförtroende, stark, klarar svåra situationer ganska lugnt, socialt kompetentbra uppväxt, haft ok förhållanden, bra grundläggande värderingar om samhälle, människor osv inte skurit sig, psykiskt stabil."
"aa.. sen kommer den andra delen som är helt tvärtom och det är då man inser hur och vem jag egentligen är
"grejen är ju att i all den här skiten så står du, jättevacker, ändå ganska glad, nöjd med det som ändå är bra lixom, och försöker ge andra energi och glädje fast du har typ slut på det självungefär som att ge bort sitt fiskespö när man är på en öde ö jag är helt ärligt fascinerad av dig, du har ändå nånting riktigt speciellt, förutom att du är jättesöt och allt sånt så är du ändå ännu smartare än du försöker tro, du kör fan på och lägger dig inte för nåt"
....
"för så är det, jag har ganska mkt grejer som jag kämpar för att andra inte ska se.. och det är ytterst få som vet om hela sanningen... sen när folk ser igenom så blir jag rädd för ...jag vet inte vad egentligen... "
sen skrev vi en hel del annat också som jag inte orkar ta med här, lite egna tankar osv.
Det var lite småsjukt och kändes som en fet käftsmäll att läsa mina egna tankar fast nedskrivna av en annan person, som dessutom inte alls känner mig så bra.
Men att någon bara kan se igenom mig så direkt, det skrämmer mig att folk kan förstå saker om mig som jag kämpar så hårt för att dölja.
Tror att jag är rädd för hur folk ska reagera när de får veta sanningen, vilket gör det svårt att släppa nya människor in på livet sådär nära.
För vad gör man när man inser att personer man trodde skulle stå vid ens sida inte gör det för att de rädda för vem man är?
Eller är det helt enkelt jag som är rädd för att få veta vem jag själv är? Jag vill så gärna vara den ena delen av mig men vet samtidigt att jag mer är den andra, och det skrämmer mig för jag vill verkligen inte vara den personen.
Detta samtal blandat med en massa andra tankar om lite av varje ledde självklart till en lite mindre ångest-attack, därav titeln... Tack M för samtalet efteråt, förlåt om jag skrämde dig. Du kommer att få veta allt en vacker dag, när jag själv känner att jag vågar....
som vanligt ett väldigt luddigt inlägg, blir så när jag inte riktigt kan sortera tankarna..
köss på er
