olaglig smärta
... egentligen är den inte olaglig men den BORDE vara det! Har så ont, så ont... hjälper inte med ipren+alvedon som Sjuksystern sa, funkar inte heller med Paraflex (muskelavslappnande). Det enda som egentligen hjälper är sprit, men det är ju ett sätt som man kanske inte kan ta till HELA tiden?
Även om jag skulle vilja förstås.
Har precis kommit hem från moster, spenderade natten där efter ett antal groggar som gjorde mig okapabel till att åka hemåt mittinatten.
Mysigt att sova kvar dock, trivs med dessa människor =)
Fick en flaska Bacardi Black av moster också, tydligen jättegod (även om jag inte dricker Rom :S) så vill jag mest åt alkoholhalten i den ;)
Imorgon börjar jobbet igen efter semestern, det är med blandade känslor måste jag erkänna.. ska bli skönt att göra något om dagarna och ha lite rutin och struktur igen men samtidigt är det så himla mkt skit där fortfarande så det kommer nog bli extremt påfrestande :S
Och jag som fortf. har massa G-hormoner i kroppen lär ju antingen gråta eller skrika hela tiden...
På ett sätt är det bra att det fortf. är skit på jobbet, för det kommer sporra mig ännu mer att flytta, alltså jag har ju redan bestämt mig för att jag ska det men det kanske kommer kännas lättare när jag vet vad jag lämnar liksom.
Har ännu en fullbokad vecka framför mig, jobb kombinerat med 1 fika, tvättid, kurator-tid, Kalas-middag ((med mina Diamond Bitches)) Utgång (fredag) och sen jobb i helgen.
Men det ska nog gå, det MÅSTE gå!
Om inte annat så har jag lite annat att tänka på när jag håller mig sysselsatt, eller snarare så får jag mindre tid till att tänka jobbigheter!
Veckans Hiss
*går till M för att stöd du har gett mig denna vecka, och innan också såklart!
* A, C, J, S och Mamma; för att ni är världens bästa tjejer och jag älskar er till månen och tillbaka <3
*H bara för att du är så söt ; )
* Mig själv för att jag har klarat av detta och kan behöva lite extra support
Veckans Diss
* går till vissa människor på jobbet som bara förstör (nämner inga namn så har jag ingenting sagt)
over and out, älskar er <3
I could really use a wish right now...
"just gonna stand there and watch me burn? But that´s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry? but that´s alright because I love the way you lie, I love the way you lie."
Är alldeles strax på väg mot Sandsborg och min kusins kalas, måste bara skriv av mig lite först.
Läkarbesöket igår gick bra, trodde att det skulle vara värre och göra mer ont men jag har väll alla painkillers att tacka för detta.... vi var kvar till typ 15-tiden, ganska länge med tanke på att vi kom in vid 8.00 :S
Kontentan är iaf att det är över nu, behöver inte funderar mer på vad eller hur jag ska göra utan gjort är gjort och allt jag kan göra nu är att bearbeta detta och sedan låta det gå över.
Det kommer göra ont, både psykiskt och fysiskt men det är en smärta jag tyvärr inte kan göra så mkt åt annat än att just acceptera och gå vidare.
Pratade mkt med M igår, eller egentligen under hela veckan.. han har varit ett jättebra stöd under denna tid och för det är jag evigt tacksam <3
Sen att det har blivit som det har mellan oss är inget vi kan göra något åt.
Ibland blir det så att man vill åt olika håll men samtidigt stå kvar, samtidigt som man vet att stå kvar inte är ett alternativ. Så då måste man ta den vägen man vill utan att se tillbaka och hänga upp sig på vad som kunde ha blivit.
Oavsett vad så tycker jag mkt om dig och det vet du, även om jag håller med om det vi har pratat om... det är fortf. tungt men samtidigt är det inte lika jobbigt som det skulle kunna vara om vi inte var överens.
Jag är som jag är och det är något jag måste fortsätta jobba på, för att kunna bli mig igen... du är öppen och pratsam medans jag är mindre öppen och stänger in istället. Du är lite mer pusch och jag är close, så kan man säga :)
Tack för pratstunden, älskar er alla <3
ont :/
vilken turbulent vecka det har varit, var hos frisören i måndags och blev mkt fin i håret... efteråt fikade jag med M och det var trevligt.. känns mkt bättre nu, och jag tror verkligen att vi kan fortsätta vara vänner när allt det här är över.
På tisdagen fikade jag med en gammal skolkamrat från gymnasietiden, mkt trevligt =)
efter det umgicks jag med M igen, han skulle sova över hos mig för att göra mig sällskap hos läkaren igår.
Hos doktorn gick det bra, det var tufft och ett antal tårar rann men samtidigt lättare än vad jag trodde att det skulle vara...
det värsta kom på kvällen när smärtorna tilltog, fy bubblan vad ont det gjorde.
Det spelade ingen roll om jag satt, låg i fosterställning eller vandrade omkring i lägenheten; det onda slutade inte för det.
Vid 21 tiden gav jag upp och klunkade i mig Cocilana och somnade så småningom, sedan har jag varit smärtfri hela dagen *sköööönt *
Imorgon är det dags för doktorn igen, ska vara där kl.8.oo :S Tidigt, tidigt!
Men det ska nog gå bra. . .
På lördag ska jag åka heeela långa vägen till sandsborg för att fira kusin Hanna som fyller år, ska bli kul att träffa dem...var så länge sedan! <3
snart är det dags för duschen och sedan fixa Tortillas (vegetariska såklart) till mig och M som sover här inatt igen, han ska följa med till doktorn imorn. Han är ju som sagt en underbar människa, världens bästa Ex :D
det som inte dödar härdar
detta citat stämmer väldigt bra har jag kommit fram till, ännu en gång!
Kom att tänka på det alldeles nyss när jag återspelade en konversation jag och min kära faster Raven hade förra veckan när jag hälsade på, hon sa bla. att alla människor går igenom olika prövningar som är väldigt jobbiga men samtidigt stärker en som person när man efteråt inser att man klarade av det.
Det kan vara i stort sett vad som helst, att göra sig av med ett älskat husdjur, bryta upp med någon familjemedlem eller vän, varför inte en sambo... eller att ta bort något man vill ha kvar helt enkelt.
Jag känner att jag har haft min beskärda del av prövningar men ändå kommer det bara fler, detta halvår har varit extremt tumultartat, har gjort en del val som både har sänkt och stärkt mig. Nu står jag inför ännu ett val som jag egentligen vet jag jag måste välja men ändå inte kan släppa tanken på att jag inte vill göra vad jag måste.
Känslan av att inte höra hemma i Sthlm är större än någonsin och det är tanken på att flytta som får mig att slappna av och ta det lugnt, så fort det blir jobbigt så börjar jag tänka på vart jag kan söka jobb eller lägenhet och hur flytten kommer gå till och då blir allt genast mkt lättare.
Kan inte undanhålla att jag tänker väldigt mkt dessa dagar, ännu mer än vanligt.. minns en tid som varade för ungefär 3 månader tom. 1 månad sen, då jag skrattade och mådde så bra att jag inte trodde att det var sant.
Nu präglas min vardag av ångest, panik och en kämparglöd som enbart sinar.
Vissa menar att man ska göra saker man mår bra av, men vad ska man hitta på när orken knappt räcker till att ta sig någon annanstans än mellan soffan, sängen, köket och wc?
Har försökt städa hela dagen, men tankarna flyger runt så mkt så jag har ingen koll på vad jag har gjort eller vart jag ska fortsätta...
det får ta den tid det tar
I e.m ska jag för övrigt åka till lilla ess och bli fin i håret, hinner nog med en sväng in på jobbet och hälsa på lite och sen en fika med M.
Tror att fikan kommer bli påfrestande men samtidigt måste vi lära oss att umgås om vi nu ska kunna fortsätta vara vänner <3
