snurrigt
mår fortfarande inte riktigt bra, men är så illa tvungen att gå och jobba imorgon bitti. Fast och andra sidan är det nog mest tankar som gör mig illa just nu, har man väl börjat tänka så är det så svårt att sluta.
När man väl har släppt fram hjärnspökena så kommer de oftare och oftare, blir mer och mer intensiva och därmed svårare att tänka bort.
Jag vill så gärna klara detta själv, inte behöva någon annan för att tro på mig själv.. men det är så svårt! Det skulle vara så extremt skönt att vara tillfreds med mig själv, att lita på mig och rent av tycka om mig själv. Nu är det dessvärre inte så och jag har ingen aning om hur man ordnar det.
Har nog aldrig varit tillfreds med mig själv utan alltid behövt och sökt bekräftelse från andra.
Det är ett under att folk har stått ut med mig, både vänner och pojkvänner.
Det tackar jag er för <3
det kan verka lite som att jag alltid är nedstämd fortfarande, så är det inte! Verkligen inte! har flera glada stunder nu än vad jag har haft på väldigt länge... men det är lättare att skriva av sig när man är lite nere, istället för när man är glad liksom.
Men bara så att ni vet, jag mår MYCKET bättre <3
Kommentarer
Trackback
