SofiiH

alltså, jag är tamejfan totalt jävla värdelös ibland! 

jag skulle ju börja rida idag, och var ute i väldigt god tid... hade kollat karta och tom. frågat en kollega som visste vägen.
Tror ni att jag hittade?
Trots bra beskrivningar?

Irrade runt i vad jag trodde var rätt riktning, tills jag insåg att det var fel och gick åt ett annat håll... hittade till slut till fältet där ridskolan finns...men hittade inget stall alls.
Irrade runt lite till, plockade fram en mental karta och kollade även karta på mobilen.
Enligt den och mig själv hade jag gått åt rätt håll.
Men; ingen ridskola.

När jag irrat runt ännu lite till, och ridlektionen hade pågått ett bra tag så insåg jag att det var kört.
Det var lika bra att ge upp.
Jag är inte en quitter, men ikväll var jag fan det. jag erkänner mig besegrad.

Så det sög.

begav mig iaf hemåt, vilket tog en bra stund det också.

mailade ridskolan och skyllde på magsjuka, och håller en tumme för att jag får börja nästa vecka istället.

Och då ska jag fan hitta!

Så det så!

hursomhelst så ringde jag min kärlek i hopp om att få lite pepp, sympati och snälla ord.
Fick jag det?
nej, då skäller han på mig och verkar inte förstå att jag redan är besviken på mig själv och inte behöver höra det från någon annan.

Väl hemma la jag mig i ett varmt bad (badar typ aldrig.. fattar inte grejen :S)... det var gött!

bye bye, nya tag imorn!