SofiiH

det känns som en smäll i solar plexus, jag tappar andan och kan inte återfå en normal andningsrytm.

Jag börjar hyperventilera i hopp om att få luft, och önskar för allt jag är värd att detta inte leder till en fullbordad panikångestattack..

de små orden du inte sa, orden som betyder att du inte vill...

gesten och tårarna som föll blev ditt svar, jag frågade om du ville bli, dina känslor svarade istället för ord och mellan raderna läste jag att du inte vill.

Du säger att du är rädd för att såra mig, att det ska gå åt helvete och att vi kommer göra illa varann..

Att du inte vill be mig göra en sådan uppoffring, men det du inte verkar förstå är att jag gör allt för dig. Det är ingen uppoffring, jag har tänkt igenom detta noga och är överens med mig själv om mitt beslut.

Medans jag vill vara din framtid vet du inte vad du vill,

Du säger att du inte vill göra slut men kan inte lova mig dig själv i framtiden.

Jag känner mig som om jag har levt i en drömvärld skapad för oss av mig, medans 3 ava dina ord raserade allt och fick mig att inse att jag inte har något del i din framtid.

I din nutid ja, absolut, men inte längre fram.

Innerst inne har jag ju vetat hela tiden, detta underbara år, att du är för bra för mig.

Den jag är, mitt struliga kaosiga jag, går inte ihop med den lugna varelse du är- du förstår dig inte på mig när jag ballar ur även om du försöker.

Och jag kan inte tänka mig hur det är att inte vara kaos, det skulle vara underbart tror jag.

När du ändrade dig och sa att vi skulle bli skakade jag på huvudet, det var inte rätt sätt att bli....

Jag vill bli för att du vill bli, inte för att du känner att du måste bli.

Igår var världens bästa kväll, jag var helt euforisk och totalt lycklig.

Idag vill jag mest gräva ner mig, och inte titta upp igen förräns jag insett att det inte är på riktigt.

Det är bara en dröm-

det känns som en smäll i solar plexus, jag tappar andan och kan inte återfå en normal andningsrytm.

Jag börjar hyperventilera i hopp om att få luft, och önskar för allt jag är värd att detta inte leder till en fullbordad panikångestattack..

de små orden du inte sa, orden som betyder att du inte vill...

gesten och tårarna som föll blev ditt svar, jag frågade om du ville bli, dina känslor svarade istället för ord och mellan raderna läste jag att du inte vill.

Du säger att du är rädd för att såra mig, att det ska gå åt helvete och att vi kommer göra illa varann..

Att du inte vill be mig göra en sådan uppoffring, men det du inte verkar förstå är att jag gör allt för dig. Det är ingen uppoffring, jag har tänkt igenom detta noga och är överens med mig själv om mitt beslut.

Medans jag vill vara din framtid vet du inte vad du vill,

Du säger att du inte vill göra slut men kan inte lova mig dig själv i framtiden.

Jag känner mig som om jag har levt i en drömvärld skapad för oss av mig, medans 3 ava dina ord raserade allt och fick mig att inse att jag inte har något del i din framtid.

I din nutid ja, absolut, men inte längre fram.

Innerst inne har jag ju vetat hela tiden, detta underbara år, att du är för bra för mig.

Den jag är, mitt struliga kaosiga jag, går inte ihop med den lugna varelse du är- du förstår dig inte på mig när jag ballar ur även om du försöker.

Och jag kan inte tänka mig hur det är att inte vara kaos, det skulle vara underbart tror jag.

När du ändrade dig och sa att vi skulle bli skakade jag på huvudet, det var inte rätt sätt att bli....

Jag vill bli för att du vill bli, inte för att du känner att du måste bli.

Igår var världens bästa kväll, jag var helt euforisk och totalt lycklig.

Idag vill jag mest gräva ner mig, och inte titta upp igen förräns jag insett att det inte är på riktigt.

Det är bara en dröm-