SofiiH

sitter i köket hemma hos kusinen i Eskelhem, Gotland och tar det lugnt. Inte för att jag har gjort så mkt annat de senaste dagarna... iallafall inte sedan i Söndags morse.

Tänkte att jag skulle skriva en liten fortsättning samt slut på mitt senaste inlägg... var lite i uppror när jag skrev och vill mest tala om att det är bättre nu. Tankarna snurrar på i en normal hastighet och jag känner att jag har koll på saker och ting igen. Vilket är nice!

Jag slutförde "uppdraget" hemma på söndagen för 2 veckor sedan, hade så sjukt ont att jag ömsom grät, ömsom kräktes och somnade lite överallt... bla. på toagolvet, på toastolen samt på vardagsrumsgolvet. Jag var ingen vacker syn med andra ord.

Bästa Anki kom och höll mig sällskap och vi satt uppe halva natten och pratade, mkt trevligt! Måndagen och tisdagen förflöt utan vidare problem, det var på onsdagen smärtan började öka och vägrade ge med sig. Inga värktabletter hjälpte och jag var så sjukt trött på allt. Torsdagen kom och gick, utan att det blev bättre... På lördagen ville jag egentligen sjuka mig från jobbet och åka till sjukan men arbetsmoraltant som man är genomled jag även denna dag. Att jag skulle ut o svira på kvällen gjorde kanske saken lättare också, för Anki hade sagt att har jag sådär ont på kvällen så blir det ingen utgång!

Dum som jag var tog jag en del värktabletter också, och det i kombination med otrolig smärta, en gnutta alkohol samt att jag var totalt utmattad blev ingen bra kombo. Jag skakade och hade frossa (tydligen feber), yrsel och ville mest kräkas. MEN jag skulle absolut vara kvar ute, för hey lite smärta har ingen dött av right?

När jag väl vaknade upp på i Söndags (efter att ha sovit 3 timmar) av att jag hade så ont, och hade sådan frossa... då gav jag upp, insåg att sådär ont ska man inte behöva ha. Så efter att ha informerat mamma åkte jag in till Sös Akuten. Jag kom in till sjuksköterskan snabbt och hon konstaterade på 5 minuter att jag hade en infektion, därav smärta och feber. Fick en säng + alvedon & voltaren i väntan på läkare. Efter undersökningen konstaterade läkaren att vi skulle försöka med fler piller, antibiotika, febernedsättande och övernattning.

Så då har jag spenderat första gången som inlagd patient på Sös, jag var orolig för vad som skulle hända med mig, jag blev dålig av maten, jag sov asdåligt, jag var uttråkad + att jag inte fick äta eller dricka efter midnatt eftersom att jag skulle undersökas på måndagsmorgonen och eventuellt sövas. Jaha, tänkte jag...det var den Gotlandsvistelsen det...

Jag blev väckt var tredje timme då de kom med antibiotika, alvedon, antibiotika, blodprovstagning ( i samma ordning).

På morgonen tittade jag på tv i väntan på doktorn, som konstaterade att jag var tillräckligt frisk för att bli utskriven. Precis i tid för att hinna stressa hem, packa, och sedan stressa iväg till Nynäs och gotlandsbåtden :D Fy fan vad lycklig jag var, trots att jag var sjukt trött, hungrig och mådde kass.

Idag mår jag mkt bättre, har nästan inte ont alls och när jag väl får det så är det fullt hanterbart. Även om jag är sjukt rädd för att infektionen inte försvinner... Fast det borde den ju göra, äter 2 sorters antibiotika med totalt 5 tabletter om dagen + järntabletteroch alvedon för smärta och/eller feber. Så nu jävlar ska skiten bort! ! !

Det ska bli så jävla skönt när allt är över också, har mått dåligt och haft ont så länge nu.. från början till slut så att bli helt frisk är en väldigt väkommen känsla.

Och om några timmar får jag träffa min pappa <3