SofiiH

ag vet inte om mina tårar beror på vad jag måste gå igenom, eller det faktum att du inte finns där brevid mig. Det ironiska är att jag för lite mer än en månad sedan satt och sa att gå igenom en sådan sak som denna är det värsta jag har varit med om (och jag har gått igenom en del skitiga grejer) och att jag aldrig mer kommer göra om det. Redan då var det ju för sent! Självklart visste jag det inte då, utan det kom som både en glad och ledsen nyhet.

I början levde jag i en drömvärld, i ca 1 vecka höll det innan verkligheten slog ner och jag insåg vidden av det hela. Jag kan omöjligt fullborda det här, hur mycket jag än vill.

Hur som helst har jag klarat mig hittills ifrån att bryta ihop, har sagt att jag "accepterat" beslutet vilket har gjort det mindre jobbigt... i själva verket tror jag att jag har förnekat det in i det sista... för att det helt enkelt är för påfrestande att tänka på.

Vad kommer hända efteråt?

Kommer han stanna kvar hos mig eller har jag fuckat upp allting?

Precis som alltid när jag mår lite halv-kass börjar tankarna bege sig till Gotland och ett liv där, visst det är skönt att ha en mental tillflyktsort men tror jag på allvar att problemen kommer försvinna genom att flytta dit? Svaret är Nej, man löser inga problem genom att fly och man lär sig heller inte av sina misstag. Det enda och riktiga sättet är att hantera problemen och lösa dem. In i det sista !

Och för övrigt ska det bli skönt när detta är över, den fysiska smärtan kan jag hantera, det har jag gjort förr och vet att jag överlever. Den psykiska delen... ja, det kommer ta tid precis som förra gången men jag vet att jag kommer över det också.

Om bara han stannar kvar så vet jag att jag klarar allt och tar mig igenom allt, jo jag vet att jag klarar mig själv också... såklart.. men det är så mycket roligare att klara av saker när man har någon som är stolt över en. Right?

Och denna gång ska jag inte strunta i hjälpen som finns att få, utan ta emot den som faktiskt är något för mig att använda.

Over and out, <3

ps, jag är fullt medveten om att detta inlägg är sjukt kryptiskt ifall man inte vet vad det är frågan om.. vilket inte många vet... snarare 4 personer varav 2 läser min blogg... Men jag lovar att berätta, i sinom tid när jag känner mig redo. Ifall ni fortfarande är nyfikna då vill säga....