SofiiH

Först vill jag bara tacka för kommentarerna efter mitt förra inlägg, har inte fattat riktigt hur man svarar på kommentarer ännu. Jag är så sjukt oteknisk!

La fram förslaget om att vi ska ha dejtkvällar, aktivitetskvällar och egentidskvällar iallafall... och fick egentligen inte direkt den respons jag ville ha.
Utan det blev mer; "du måste ju ha kontroll över allt, och planera allt in i minsta detalj."

alltså, jag gillar att ha kontroll och att planera.. ja..
Men det jag menade var att vi skulle få lite struktur, och varken tära på varandra (ha egentid) men även umgås och göra roliga saker för att förhindra slentrian (dejt och aktivitet)
Jag menade inte att vi skulle schemalägga allt hela tiden, utan ta det lite som det kommer och som vi känner för.
Men det känns som att du inte riktigt lyssnar när jag försöker förklara.
Du säger att jag inte berättar vad jag tänker och hur jag känner, eller vad som försiggår inuti huvudet och allt vad det är, vad jag stör mig på ... Jag säger att jag ska jobba på det och försöka berätta för dig. Men att jag behöver tid, jag klarar inte av att bli stressad.
jag måste få ta det i min egen takt.

När man har haft det så struligt, varit med om så mycket och fått ta så mycket skit som jag ändå har...om man har blivit nedtryckt så många gånger som jag har...
När man har blivit bemött av bråk, tjafs och blivit idiotförklarad varje gång man har försökt förklara vad man känner... 
Det sätter spår i en, till slut fattar man inte att man är värd att bli lyssnad till. Att det man säger faktiskt är viktigt och har en mening.
Man är bara skit och snackar bara skit.

Du är inte sådan, jag vet det. Det är "de andra", de som var före dig som har förstört mig .. eller har jag förstört mig själv?
Har jag låtit mig själv bli förstörd?

Varför har jag ens tillåtit mig själv att tryckas ned? Jag är så sjukt mycket starkare och bättre än så!




dags att sova, upp tidigt imorn för att bege mig ut till värmdö och ännu en släktmiddag : )

<3
Du vet att jag älskar dig.