utan att veta om vingarna bär...
har galet ont i hela kroppen idag, kan inte böja ryggen alls och det liksom "hugger till" nere vid svanken :S
inte okej.. men det är sånt man får leva med.
hjälpte till på barnridningen i tyresö igår, helt okej men lite smått påfrestande för kropp och själ (för att inte tala om halsen som gjorde ganska ont efter ett tag)
när jag skulle hem så missade jag såklart bussen med 2 minuter, så fick gå nästan hela vägen till centrum innan jag gav upp och väntade in bussen. Väl framme vid gullmarsplan meddelas det att tåget EJ kommer stanna vid t-centralen eller fridhemsplan. punkt.
Ingen info hur man ska göra för att ta sig hem eller nåt, jävla connex.
trött och hungrig tänker jag att jag kan ta 1:an från hötorget till fridhemsplan och sen gå upp till stadshagen, för där borde ju tuben gå. Fick vänta 30 minuter! på bussen, sen när jag väl kom fram och tog mig upp stadshagen (nu hade det gått så långt så jag bara tokgrät hela vägen. Hade mått dåligt hela dagen och vart på väg att börja gråta flera flera gånger under ridningen osv så jag var på bristningsgränsen kan man säga.)
när jag gick förbi s:t görans sjukhus så tänkte jag typ
"kan jag springa in på psykakuten och få hjälp nu? är jag i tillräckligt dåligt skick?"
men hemlängtan vann till slut
väl framme vid ett stendött stadshagen inser jag att den stationen också är avstängd, jaja..
sen kom äntligen ersättningsbussen som tog mig ända till västra skogen för DÄR gick minsann tuben!
ringde mamma och var helt förstörd, men kändes skönt att iaf ha någon i luren som skulle märka ifall jag blev värre.
<det tog allt som allt 3 timmar att ta mig hem, för en resa som tar ca 1 timme utan gångvägen från stallet... >
sov sen väldigt dåligt och vaknade flera gånger av att ryggen gjorde ont.. men men..
jag kom hem iallafall :)
nu.. ska jag försöka hitta nåt att skriva om i arbetet, ska ju va inne denna vecka :S
får se hur det går
och imorn ska vi ha prov om lagstiftning osv, men det är jag inte alls orolig över.. hur svårt kan det vara liksom ,)
puss
inte okej.. men det är sånt man får leva med.
hjälpte till på barnridningen i tyresö igår, helt okej men lite smått påfrestande för kropp och själ (för att inte tala om halsen som gjorde ganska ont efter ett tag)
när jag skulle hem så missade jag såklart bussen med 2 minuter, så fick gå nästan hela vägen till centrum innan jag gav upp och väntade in bussen. Väl framme vid gullmarsplan meddelas det att tåget EJ kommer stanna vid t-centralen eller fridhemsplan. punkt.
Ingen info hur man ska göra för att ta sig hem eller nåt, jävla connex.
trött och hungrig tänker jag att jag kan ta 1:an från hötorget till fridhemsplan och sen gå upp till stadshagen, för där borde ju tuben gå. Fick vänta 30 minuter! på bussen, sen när jag väl kom fram och tog mig upp stadshagen (nu hade det gått så långt så jag bara tokgrät hela vägen. Hade mått dåligt hela dagen och vart på väg att börja gråta flera flera gånger under ridningen osv så jag var på bristningsgränsen kan man säga.)
när jag gick förbi s:t görans sjukhus så tänkte jag typ
"kan jag springa in på psykakuten och få hjälp nu? är jag i tillräckligt dåligt skick?"
men hemlängtan vann till slut
väl framme vid ett stendött stadshagen inser jag att den stationen också är avstängd, jaja..
sen kom äntligen ersättningsbussen som tog mig ända till västra skogen för DÄR gick minsann tuben!
ringde mamma och var helt förstörd, men kändes skönt att iaf ha någon i luren som skulle märka ifall jag blev värre.
<det tog allt som allt 3 timmar att ta mig hem, för en resa som tar ca 1 timme utan gångvägen från stallet... >
sov sen väldigt dåligt och vaknade flera gånger av att ryggen gjorde ont.. men men..
jag kom hem iallafall :)
nu.. ska jag försöka hitta nåt att skriva om i arbetet, ska ju va inne denna vecka :S
får se hur det går
och imorn ska vi ha prov om lagstiftning osv, men det är jag inte alls orolig över.. hur svårt kan det vara liksom ,)
puss
Kommentarer
Postat av: Puff
Jo jag märkte det! Skulle ju på överraskningskalas i akalla! Eländet stannade ju inte i centralen, så jag klev av vid hötorget, gick tillbaka till centralen hittade en bussjävel som gick till västra skogen där jag fick vänta i 2 år på tåget. Så jag missade överraskningsmomentet. Jag kom insnubblandes försent och sa "Surprise! Det är jag som är överraskningen!" Fruktansvärt arg å irriterad, tog lixom 2 timmar å åka...
Fick du mkt träningsvärk? Kram =)
Trackback