aj

sakta sakta
byggs det upp
raseriet
det arga
kommer smygande

sakta sakta
byggs den upp
ångesten
det onda
griper tag i mig

sakta sakta
byggs det upp
mörkret
som slukar min kropp

sakta sakta
tappar jag greppet
låter ångesten övermanna mig
jag orkar inte kämpa emot

sakta sakta
rinner tårarna
och jag låter dem rinna
för vem finns där att se?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0