SofiiH

kom precis på att jag missade att skriva arbetet som jag skulle gjort idag... det drog ut lite på tiden i stallet om man säger så, kom därifrån lite senare än planerat.. men det var värt varenda sekund! .)
Det är som att alla problem bara försvinner när man är där, sen kommer man hem och mår skit igen..
ska det verkligen behöva vara så?
att man aldrig kan få må bra?
john ringde för en stund sen och bara totalt bröt ihop, han fattade inte varför och det är ju inte så lätt när jag inte kan förmå mig att säga vad det är.
Jag vill så gärna kunna vara en sån som kan berätta när det är jobbigt, men jag kan inte!
Det enda jag gör i en sån situation är att försöka styra bort tankarna på annat håll och låtsas som ingenting.
Nu fick jag ett jättegulligt mess av honom och så.. men den enda känslan jag hade när jag läste det var svek, jag känner mig sviken... varför? Ja, det är ju dom orden jag inte kan uttala.
Kollade på några avsnitt O.C och trodde att det skulle hjälpa... men icke...,
ska försöka sova nu iallafall, och se vad jag orkar med att göra med imorn?!

nattinatti